Jag möter väderobservatören i Katterjåkk

Therese och jag

I Katterjåkk som ligger två 2 km från Riksgränsen och på samma breddgrad som Narvik finns det fortfarande en bemannad väderstation. Katterjåkk ligger i fjällmiljö och har cirka 8-10 bosatta året om. Väderstationen, som ägs av SMHI, är en av tre bemannade väderstationer som fortfararande finns kvar i Sverige. På väderstationen jobbar väderobservatören Therese Janacék som jag hade tillfället till att komma på besök hos under min resa mellan Gällivare och Narvik.

Väderstationen som ligger 515 meter över havet har legat där sen 1972. Therese började som väderobservatör 1996 och ser ut att stormtrivas. När Therese är på jobb, jobbar hon mellan 6 UTC och 18 UTC och skriver ner väderobservationer var tredje timma. Hon rapporterar sikt, molnslag, molnhöjd, molnmängd, nederbörd, nederbördsmängd, snömängd och kollar heliografen. I tillägg skickar de även med avläst temperatur och vind. Katterjåkk är den plats i Sverige som snömätningspinnar har stått på samma ställe som längst och alltså väldigt viktigt att väderobservatören fortfarande finns där.

Heliograf som mäter antal soltimmar med att solen lyser
genom kulan och bränner hål på pappret

Observationsdagboken

Therese berättar att en meteorolog på SMHI rättar eventuella fel av det hon observerar. Då berättar jag om oss, som punchar in data och vet inte alltid om man ska lita på meteorologen eller faktiskt personen som har varit där och observerat. Familjen vi bor hos i Katterjåkk berättar om en vinter då snön var helt gul. Sand från öknen hade då kommit med nederbörden och låg över hela området. I en sådan situation måste det vara svårt att övertala meteorologen nere i Norrköping om att nederbörden var sand! I det fallet kan man ju jämföra med satellitbilder. I vårt fall med observationer från 1930-tal blir det svårt.

Gruvan i Malmberget

Min kusin Peter jobbar på LKAB, på det företag som bryter järnmalm i Gällivare, Sverige. Vi körde ner i gruvan så långt att vi hade 1340 m berg över huvudet. I gruvan borras det och sprängs med dynamit för att få fram järnmalmen. Varje dag vid midnatt sprängs det. Järnmalmen transporteras med lastbil upp till en högre nivå i gruvan där lastbilen tömmer i tömningsbehållare ner i en kross. Man utnyttjar alltså gravitationen till att bryta ner malmen i krossen. Järnmalmen transporteras sen på transportband upp till 815 meters nivå, ett transportband som kostar 5000 kr/m och är 1.7 km långt, det vill säga 8.5 miljoner kr. I gruvan används även hissar som fraktar järnmalmen uppåt. Hissarna tar 26 ton styck och kan åka 16 m/s vilket är ca 60 km/h! Högst upp i gruvan separerar man på järnmalm och gråberg med magnetism. Järnmalmen anrikas till pellets och slig för att sedan fraktas på långa tåg med dubbla lok till Luleå. I gruvan i Kiruna fraktas malmen till Narvik. Från att järnmalmen tas ut från berget längst ner i gruvan till att den ligger på tåget tar ca ett dygn.

LKAB bildades 1890 och är ett av  Sveriges äldsta industriföretag. Idag jobbar det totalt 4119 personer varav 3596 anställda i Sverige och 171 anställda in Norge. Förra året hade LKAB en omsättning på 27 miljarder och ett rörelseresultat på 10.5 miljarder. LKAB är statligt ägt och man kan nog säga att det är ett av de viktigaste företagen i Sverige.

Krossen

Transportband

Slighög i bakgrunden

Kontrastfulle Vivelid

Vivelid i Eidfjord kommune (bilde fra wikipedia)

Hva skjer på Vivelid? Er observatøren lat eller var hele mai- måned i 1928 uten noe nedbør?

En måned uten nedbør...

...og to måneder etter

Men et par måneder etterpå regnet det nesten hver bidige dag, så jeg stryker lat observatør, og går istedet for at Vivelid er et sted med nedbørskontraster.

Vivelid har også Hordalandsrekorden på minst mengde årsnedbør satt i 1933. Jeg ser fram til 1933, et år hvor punchingen vil gå som en lek.

Jobb!

Resultatet av dagens photoshoot.

Nå har vi fått oss deltidsstilling på meteorologisk institutt, så da kan vi heldigvis fortsette å blogge om de dyktige observatørene og ellers hva som rører seg i klimaavdelingen.

Tilbake til skolebenken

God mandag alle sammen! Håper helgen har vært fin, for nå er det tilbake til hverdagen. Ikke nok med det, det er også blitt offisielt høst. Det vil for min del si at nå må latskapen legges bort, og leselysten finnes frem. Dette året skal vi alle tre kun skrive masteroppgave, det vil si at vi ikke har noen forelesninger, ingen eksamener og ingen obligatoriske innleveringer. I teorien høres det veldig deilig ut, men jeg tror vi må ta et godt tak i selvdisiplinen for å slippe tidenes skippertak til våren.

Selv har jeg min første skikkelig skoledag i dag, og har tenkt til å bruke uken til å komme meg gjennom noen artikler. Planen videre er fremdeles ikke helt spikret, men jeg vet at det neste året kommer til å dreie seg om ozon over India. Nå er sommeren over, og hverdagen består ikke lenger av pappesker og observatører, men studier!